Helt otroligt vad tiden rullar i väg. medan Hampus låg imagen så kändes det som om det som om det tog evigheter innan det var dax att åka in på förlossningen. Men nu när allt är gjort och han är här så känns det som om tiden går alldeles för fort fram, han är en vecka och har tappat sin bit av navelsträngen och han är vaken mer och mer på dagarna och han älskar när hans storsyskon passar upp honom och dom surrar och pussar på honom. Synd att det går inte lika snabbt för mig att komma i form igen :( Foglossningen gör sig påmind pluss att man har några sjuka eftervärkar som kommer och går. men men det hade kunnat vara värre.
Dax för mjölkmaskinen att komma till undsättning =)
